Spotify & Last.fm

Igår kväll upptäckte jag att Spotify äntligen har stöd för Last.fm! Det är inte ofta jag använder utropstecken när jag skriver, men jag kände att den förra meningen var värd att avslutas med ett utropstecken. Många har diskuterat fram och tillbaka om och hur Spotify ska införa olika communityfunktioner, och jag har hela tiden sagt att det vore dumt att ha för mycket sånt i programmet. Denna lösning är mycket bättre, man låter användarna stanna kvar i det största musikcommunityt och kopplar ihop tjänsterna.

Nu ska det scrobblas för fullt!

Vill du jämföra din musiksmak med min? Kolla in min Last.fm-profil.

Läs även andra bloggares åsikter om Spotify, Last.fm, Musik, Communities

Dags att återvända till vardagen..

Som ni kanske märkt bloggade jag en del om händelserna i Aten den senaste tiden. Min blogg har egentligen ett helt annat fokus, men jag kände att webbtrender blev oviktiga i jämförelse med det som hände i Grekland. Nu försöker jag smått återvända till mina ”vanliga” bloggämnen. Lärdomen från rapporteringen om kravallerna, om jag skulle göra en koppling till webben, är trots allt att sociala medier än en gång visar sig starka och framförallt snabba i jämförelse med traditionella medier. Bloggar, Twitter, och självständiga onlinetidningar ger ofta en annorlunda bild, ofta mycket närmare människorna som lever mitt i händelserna.

Något annat som kom upp i diskussioner med kollegor, men också på Jaiku, är att det behövs personer som kan ta del av nyhetsrapporteringen på originalspråket, annars blir nyhetsbyråerna en alldeles för ensidig gatekeeper. Jag märkte hur mycket intresse det fanns för alternativa källor, för min blogg exploderade i besökarantal när jag rapporterade från grekiska bloggar och nyhetsmedier. Tack till alla som uppmuntrat mig att fortsätta.

Nu försöker jag som sagt återvända till bloggens fokusområde, och hoppas att jag så småningom lyckas hitta en lagom bred/smal nisch inom den oändligt stora webben..

Läs även andra bloggares åsikter om Sociala medier, Medier, Jaiku, Twitter, Grekland, Kravaller

Webbentreprenörer finns i Grekland också

Vi är vana vid att se alla möjliga affärsidéer ta form på nätet i den svenska marknaden, men också i någon allmän engelsktalande marknad som riktar sig generellt till internetanvändarna. Jag måste däremot erkänna att jag inte är så van vid att se sådana satsningar, som är värda att nämnas, från mitt hemland Grekland.

Nu har jag dock äran att presentera en sådan sajt, vars syfte är att samla nya grekiska satsningar på webben. Greekstartups är namnet. En sorts katalog över nystartade webbföretag. Intressant, tycker jag. Sajtens design lämnar möjligtvis lite att önska, men jag lovar att jag ska tipsa satjskaparna om en eventuell uppfräschning så småningom

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, entreprenörsskap, webben

”Kasta inte mer tårgas, vi gråter ändå”

Alexandros Grigoropoulos, 16 år, begravdes tisdagen den 9 december.

Detta är hans vänners brev.

We want a better world. Help us.

We are not terrorists, “people with masks”, the “known-unknown”.

WE ARE YOUR CHILDREN. These known-unknown…

We have dreams – don’t
kill our dreams. We have impetus – don’t stop our impetus.

REMEMBER. One day you were also young. Now, you chase money, you care only
for the ”cover”, you got fat, you got bald, YOU FORGOT.

We were waiting for your support. We were waiting for you to care, to make
us, for once, proud. IN VAIN.

You live fake lives, you have bowed your heads and you are waiting for the day you will die.

You don’t imagine, you don’t fall in love, you don’t create.
You only sell and buy.
MATERIALS EVERYWHERE, NO LOVE, NO TRUTH.

Where are the parents?
Where are the artists?
Why don’t they step outside?

HELP US
THE CHILDREN

P.S.: Don’t throw anymore teargas, WE cry by ourselves.

Original, på grekiska.

ΘΕΛΟΥΜΕ ΕΝΑΝ ΚΑΛΥΤΕΡΟ ΚΟΣΜΟ. ΒΟΗΘΗΣΤΕ ΜΑΣ.

Δεν είμαστε τρομοκράτες, «κουκουλοφόροι», «γνωστοί-άγνωστοι».

ΕΙΜΑΣΤΕ ΤΑ ΠΑΙΔΙΑ ΣΑΣ.
Αυτοί, οι γνωστοί-άγνωστοι….

Κάνουμε όνειρα – μη σκοτώνετε τα όνειρά μας.
Έχουμε ορμή – μη σταματάτε την ορμή μας.

ΘΥΜΗΘΕΙΤΕ. Κάποτε ήσασταν νέοι κι εσείς.
Τώρα κυνηγάτε το χρήμα, νοιάζεστε μόνο για τη «βιτρίνα», παχύνατε, καραφλιάσατε.
ΞΕΧΑΣΑΤΕ.

Περιμέναμε να μας υποστηρίξετε. Περιμέναμε να ενδιαφερθείτε, να μας κάνετε μια φορά κι εσείς περήφανους. ΜΑΤΑΙΑ.

Ζείτε ψεύτικες ζωές, έχετε σκύψει το κεφάλι και
περιμένετε τη μέρα που θα πεθάνετε.

Δε φαντάζεστε, δεν ερωτεύεστε, δεν δημιουργείτε.
Μόνο πουλάτε κι αγοράζετε.
ΥΛΗ ΠΑΝΤΟΥ, ΑΓΑΠΗ ΠΟΥΘΕΝΑ – ΑΛΗΘΕΙΑ ΠΟΥΘΕΝΑ

Πού είναι οι γονείς;
Πού είναι οι καλλιτέχνες;
Γιατί δε βγαίνουν έξω:

ΒΟΗΘΗΣΤΕ ΜΑΣ
ΤΑ ΠΑΙΔΙΑ

Υ.Γ.: Μη μας ρίχνετε άλλα δακρυγόνα. ΕΜΕΙΣ κλαίμε κι από μόνοι μας.

Svenska medier: DN, DN2, SVD, AB

Läs även andra bloggares åsikter om grekland, aten, kravaller, medier

Utvecklingen i Aten de senaste timmarna

Jag hade hoppats att kravallerna och upploppen skulle avta efter Alexandros begravning. Igår morse var jag med i P4 Kalmar och kommenterade kort läget i Aten. Begravningen igår gick lugnt till, särskilt då Alexandros föräldrar hade bett om detta. Upploppen eskalerade dock under dagen och kravallerna fortsatte.

De flesta källorna jag följer är på grekiska, men jag länkar ändå för att det finns bilder, videomaterial och sist men inte minst finns ganska bra översättningsfunktioner att ta till. Här följer en sammanställning av rapporteringen från olika fronter:

Landet kommer troligen att försättas i undantagstillstånd om situationen inte förbättrats till imorgon, torsdag. Möjligen kommer förstärkningar att inkallas från Frankrike och Storbrittanien. Undantagstillståndet innebär bland annat att offentliga samlingar som inte godkänts av polisen är förbjudna. På torsdag kommer regeringen också ta ställning till om att eventuellt häva det skydd som finns på universitetsområdena så att polisen har rätt att komma in. Detta efter att det har konstaterats att universitetslaboratorierna används för tillverkning av molotovs.

Universiteten i Aten och Thessaloniki som båda ockuperas av studenter, har gått ut med varsin kommuniké med sin ståndpunkt.

Polisens fortsatta agerande har väckt starka reaktioner. Det finns video- och bildmaterial som visar poliser som skjuter i luften utan att vara i livsfara, och även poliser som riktar sina pistoler framåt, och inte uppåt. Detta väcker starka reaktioner då man förstås direkt associerar till den 16-åriga pojkens död, och omständigheterna kring den. Några timmar efter Alexandros begravning skjöt poliser ett femtontal gånger med sina pistoler i sammandrabbningar i Paleo Faliro. Hylsor hittades på gatan.

Bildbevis finns också på poliser som samarbetar med vissa skumma grupper, poliser som maskerar sig och deltar i upploppen och som attackerar demonstranter ”inifrån” för att skapa panik och skingra massorna. Många vittnesmål om att poliser provocerar och vandaliserar för att spä på missnöjet.

Premiärministern Karamanlis räddade Champions League-matchen i Aten, i hopp om att en vinst för Panathinaikos skulle förbättra atmosfären i staden. Jag undrar om det överhuvudtaget hade någon effekt att Panathinaikos vann med 1-0.

Utvecklingen av händelserna i Grekland går att följa på Twitter. Wikipedia har en artikel om kravallerna i Aten. DN rapporterar med högsta prio. SVD också, om än lite längre ner på sin etta. Aftonbladet har även kontakt med en svensk student som är i Aten just nu. På Flickr finns många bilder från händelserna sen lördagen. Här är bilder från Thessaloniki när ungdomar ger rosor till poliser i specialstyrkan.

Läs även andra bloggares åsikter om grekland, aten, kravaller, sociala medier

Grekland i lågor

Läget i Aten har gjort om min blogg till en rapportering av grekiska medier. Detta är ingen politisk blogg, jag har inga politiska preferenser. Jag är uppriktigt ledsen över vad som händer i landet där jag har mina rötter, och jag känner mig manad att berätta vad som händer. Tänk om allt var frid och fröjd, och jag fortsatte lyfta upp webbtrender och andra intressanta webbigheter.. Känns för trivialt just nu bara.

Jag pratade med släkt och vänner som bor i centrala Aten, och de berättar att det känns som att de är mitt i ett krig. Jag läser i grekisk media att läget har åter förvärrats. Många fler byggnader i centrala Aten står i lågor, och det ser inte ut att avta. I hela landet har demonstrationståg och kravaller uppstått, och i många fall har polisstationer varit ändamål för skadegörelse och attacker.

Rapporteringen sker på olika nivåer. Alla medier, oavsett kanal, är i stort sett dedikerade detta ämne. Youtube är fyllt med videoklipp från ögonvittnen och från TV. Bloggar ger sin bild av vad som händer, oftast väldigt subjektivt men på helt annat sätt, nära händelserna. En blogg vid namn Mr. Taper TV streamar live ett eget program, där man pratar om händelserna, de senaste utvecklingarna och visar filmer som de spelat in precis efter söndagens kravaller. En annan blogg har bilder från Olof Palmes gata i Aten.

En blogg visar upp bilder på tårgas vars bäst-föredatum har passerat, och konstaterar att gammal gas används mot demonstranterna. Jag vet inte hur stor roll detta spelar i praktiken, men formuleringen lyder: Utgången… demokrati.

Flera Facebookgrupper startades till Alexis Grigoropoulos minne. Den största har drygt 76 000 medlemmar i skrivande stund.

I forumet Polytexnio, som är döpt efter universitetet som står som symbol för 1973 års kravaller i Aten, förs förstås diskussioner kring det aktuella läget i landet. Många minns dessa kravaller och drar paralleller med de senaste dagarnas händelseutveckling.

Jag såg nyss en bild som förmodligen föreställer polismannen som är häktad för dödskjutningen. Ärligt talat, det gick plötsligt upp för mig; jag tycker så synd om honom. Vem vet hur detta hände? Vad som än hände måste det kännas ytterst plågsamt för en trebarnsfar att ha en 16-årig pojkes liv på sitt samvete.

Nu är jag trött. Hoppas att allt är över imorgon bitti.

Läs även andra bloggares åsikter om grekland, aten, kravaller, sociala medier

Jag bjuder in dig till Spotify!

Fram till mitt förra inlägg, som handlade om kravallerna i Aten, så handlade mina populäraste inlägg om Spotify. Det är inte svårt att gissa att Spotify är en ganska stor grej, som enligt mig inte ens slagit igenom stort än. Jag tror inte att Spotify lever på hajpen, som IDG uttryckte sig häromveckan. Vi har ännu inte sett Spotifyhajpen gå igång på allvar, särskilt inte utanför Sverige. Vänta bara när skivbolagen blir tillräckligt nöjda och motiverade att hjälpa till och lyfta denna nya affärsmodell. Då kommer det ta fart på allvar. Mark my words!

Tills dess tänkte jag dra mitt strå till stacken, och bidra med en inbjudan. Jag har en inbjudan kvar till Spotify som jag tänkte skänka till någon av mina, ännu ganska få, läsare.

Skriv en hälsning bland kommentarerna, länka till något av mina inlägg, eller gör någon annan trevlig gärning så är du med och tävlar om en Spotifyinbjudan! Jag utser vinnaren om 48 timmar, alltså onsdag eftermiddag.

Fire away!

Kravaller

Jag är otroligt upprörd, arg och ledsen.

I lördags mördades en 16-årig pojke, Alexis Grigoropoulos, av en polis i Aten. Folket har reagerat och det har resulterat i omfattande kravaller i Aten och i ett tiotal andra städer runtom i landet. Medierna rapporterar för fullt, men jag blir ännu mer upprörd när jag läser hur DN återger den officiella, vinklade bilden. För någon som inte förstår grekiska är det lätt att tro på den versionen, men har man följt grekisk media så inser man att sanningen är en annan.

Ελάτε τσογλάνια να εξηγηθούμε! Kom hit era skitungar så ska vi göra upp!
- Polisens ord innan dödskjutningen

På Youtube finns en video som togs under skottögonblicket, man ser inte vad som händer, men man kan höra skotten. Det finns också ett antal vittnesmål från människor som gick förbi just när skotten avlossades, och alla berättar en helt annan historia än den som officiellt presenteras av DN, Aftonbladet. SVD är mer objektiv i sin rapportering men nämner inte alls orsaken till dödskjutningen.

Polisens officiella uttalande är att en polisbil attackerades av ett 30-tal demonstranter, varvid en polis försökte försvara sig genom att skjuta tre skott. För er som inte förstår grekiska sammanfattar jag ögonvittnenas uttalanden på svenska.

Ögonvittnen säger att de såg två poliser gå ut ur patrullbilen och att de växlade hårda ord och svordomar med några ungdomar. ”Kom hit era skitungar så ska vi göra upp” sägs en av poliserna ha skrikit. Då kom några från klungan närmare och svor och skrek åt poliserna, som efter några muntliga turer svarade med att skjuta tre skott mot ungdomarna. Ögonvittnena är eniga om att polisen som sköt, siktade och hade för uppsåt att skjuta mot ungdomarna och inte bara för att varna. De talar om att han riktade pistolen och avlossade flera skott, eftersom det första inte träffade.

Jag vet att det ”bara” handlar om en person som dött, och att det händer mycket värre saker i världen. Men jag kan inte hjälpa att detta känns mycket närmare, mycket obehagligare. Jag älskar Aten, jag har tillbringat många somrar där, jag har gått på de gatorna som jag ser förstörda och i brand på bilderna i tidningarna. I somras fick jag dessutom uppleva denna konstiga känsla som uppstår när man är i centrala Aten, man hör helikoptrar i luften, man ser folk som flyr från centrum med svullna ögon, man känner hur tårgasen sticker starkt i ögonen, näsan och halsen, man ser små arméer av polisens specialstyrkor som väntar order eller jagar demonstranter. Det är inte så angenäma minnen. Särskilt inte när någon nu dött i onödan i samma sammanhang.

För att inte svälja mediernas ensidiga rapportering av detta finns ett antal alternativa källor. På Independent Media Center rapporterar vanligt folk som har sett och varit med i demonstrationerna och kravallerna. Det finns en del information på engelska och många kommentarer på grekiska. Det finns också mycket bilder från medverkande och förbipasserande, bilder som har en annan autenticitet än de bilder som publiceras av vanlig media.

Bilder från indymedia.org

Läs även andra bloggares åsikter om grekland, aten, kravaller, sociala medier

Vem ska ta över internet – Google eller Facebook?

Det pågår en ständig kamp om makten på internet. Denna makt handlar om information, kunskap om människor. Google, med all information de samlar in om våra internetvanor, är förstås en given aktör i denna kamp. Senast handlade det om en standard för webbkonton, där tanken är att man ska kunna flytta sin information mellan sajter, eller kanske till och med endast behöva ett konto för att logga in på flera sajter. Google har en egen standard, och Facebook har en egen. Och de kan dessutom inte prata med varandra.

Jaha, och på vilket sätt handlar det om makt? kanske någon undrar.

För det första har vi förstås konflikten om vems standard som ska ta över. När det handlar om en standard som ska minska antalet konton vi har på webben, så är det paradoxalt att man löser det genom att skapa ytterligare två standarder för detta ändamål. Det tycks motverka syftet. Det finns alltså en poäng att enas om ett gemensamt system, särskilt om man hade haft användarnas nytta ganska högt upp på prioriteringslistan. Då hade dessa två stora aktörer istället övervägt att använda något befintligt system istället för att hitta på två nya. OpenID har funnits sedan 2005 och Google anslöt sig faktiskt till detta för två månader sedan, enligt Wikipedia.

För det andra har vi det intressanta faktumet att systemen inte pratar med varandra. Varför inte? Är inte detta också helt paradoxalt när det handlar om system som ska förenkla kontohanteringen? Det är ganska uppenbart att det finns en konflikt, om än lite halvdold eller inofficiell. Frågan är om Facebook kan stå upp emot Google som ändå har en ganska stor massa bakom sig.

Veckans sajttips – topsify.com

Spotify är en bra tjänst även för oss som inte lyssnar bara på de senaste hitsen som spelas sönder på radion. Det går att hitta ganska obskyr musik, särskilt om man har turen på sin sida och just det rätta skivbolaget finns bland Spotifys partners.

Men även såna musikfinsmakare känner ibland pressen att vara uppdaterade. Det är trots allt bra att kunna hänga med i diskussionerna på fikapausen när de handlar om ”den där låten som gick på radion när jag körde till jobbet i morse”.

Då kommer Topsify in i bilden. Det är ännu en sajt med spellistor till Spotify, men med en liten twist. Spellistorna är egentligen topplistor, som uppdateras kontinuerligt. För tillfället finns tre listor, och det enda du behöver göra är att lägga till dem i ditt Spotify så sköts uppdateringen automagiskt.

Själv lyssnar jag på de hetaste dance-hitsen i Sverige. Jag kan inte påstå att jag är jätteimponerad av låtarna, men det beror nog på att jag redan hört alla låtar som är värda att höra i den genren. Nästan.

Men jag tycker att det är egentligen större än så. Det är trevligt med denna företeelse som Spotify startat. Det byggs upp ett nätverk av kringtjänster till användarnas fördel.

Sen ska vi inte glömma; tack vare Spotify får alla skivbolag chansen att lära sig hur man kan skapa alternativa affärsmodeller, och tjäna pengar utan att förlora sina kunder. Det kanske vore något att lägga sin energi på, istället för IPRED-lagen. Just a thought…