Dags att återvända till vardagen..

Som ni kanske märkt bloggade jag en del om händelserna i Aten den senaste tiden. Min blogg har egentligen ett helt annat fokus, men jag kände att webbtrender blev oviktiga i jämförelse med det som hände i Grekland. Nu försöker jag smått återvända till mina ”vanliga” bloggämnen. Lärdomen från rapporteringen om kravallerna, om jag skulle göra en koppling till webben, är trots allt att sociala medier än en gång visar sig starka och framförallt snabba i jämförelse med traditionella medier. Bloggar, Twitter, och självständiga onlinetidningar ger ofta en annorlunda bild, ofta mycket närmare människorna som lever mitt i händelserna.

Något annat som kom upp i diskussioner med kollegor, men också på Jaiku, är att det behövs personer som kan ta del av nyhetsrapporteringen på originalspråket, annars blir nyhetsbyråerna en alldeles för ensidig gatekeeper. Jag märkte hur mycket intresse det fanns för alternativa källor, för min blogg exploderade i besökarantal när jag rapporterade från grekiska bloggar och nyhetsmedier. Tack till alla som uppmuntrat mig att fortsätta.

Nu försöker jag som sagt återvända till bloggens fokusområde, och hoppas att jag så småningom lyckas hitta en lagom bred/smal nisch inom den oändligt stora webben..

Läs även andra bloggares åsikter om Sociala medier, Medier, Jaiku, Twitter, Grekland, Kravaller

”Kasta inte mer tårgas, vi gråter ändå”

Alexandros Grigoropoulos, 16 år, begravdes tisdagen den 9 december.

Detta är hans vänners brev.

We want a better world. Help us.

We are not terrorists, “people with masks”, the “known-unknown”.

WE ARE YOUR CHILDREN. These known-unknown…

We have dreams – don’t
kill our dreams. We have impetus – don’t stop our impetus.

REMEMBER. One day you were also young. Now, you chase money, you care only
for the ”cover”, you got fat, you got bald, YOU FORGOT.

We were waiting for your support. We were waiting for you to care, to make
us, for once, proud. IN VAIN.

You live fake lives, you have bowed your heads and you are waiting for the day you will die.

You don’t imagine, you don’t fall in love, you don’t create.
You only sell and buy.
MATERIALS EVERYWHERE, NO LOVE, NO TRUTH.

Where are the parents?
Where are the artists?
Why don’t they step outside?

HELP US
THE CHILDREN

P.S.: Don’t throw anymore teargas, WE cry by ourselves.

Original, på grekiska.

ΘΕΛΟΥΜΕ ΕΝΑΝ ΚΑΛΥΤΕΡΟ ΚΟΣΜΟ. ΒΟΗΘΗΣΤΕ ΜΑΣ.

Δεν είμαστε τρομοκράτες, «κουκουλοφόροι», «γνωστοί-άγνωστοι».

ΕΙΜΑΣΤΕ ΤΑ ΠΑΙΔΙΑ ΣΑΣ.
Αυτοί, οι γνωστοί-άγνωστοι….

Κάνουμε όνειρα – μη σκοτώνετε τα όνειρά μας.
Έχουμε ορμή – μη σταματάτε την ορμή μας.

ΘΥΜΗΘΕΙΤΕ. Κάποτε ήσασταν νέοι κι εσείς.
Τώρα κυνηγάτε το χρήμα, νοιάζεστε μόνο για τη «βιτρίνα», παχύνατε, καραφλιάσατε.
ΞΕΧΑΣΑΤΕ.

Περιμέναμε να μας υποστηρίξετε. Περιμέναμε να ενδιαφερθείτε, να μας κάνετε μια φορά κι εσείς περήφανους. ΜΑΤΑΙΑ.

Ζείτε ψεύτικες ζωές, έχετε σκύψει το κεφάλι και
περιμένετε τη μέρα που θα πεθάνετε.

Δε φαντάζεστε, δεν ερωτεύεστε, δεν δημιουργείτε.
Μόνο πουλάτε κι αγοράζετε.
ΥΛΗ ΠΑΝΤΟΥ, ΑΓΑΠΗ ΠΟΥΘΕΝΑ – ΑΛΗΘΕΙΑ ΠΟΥΘΕΝΑ

Πού είναι οι γονείς;
Πού είναι οι καλλιτέχνες;
Γιατί δε βγαίνουν έξω:

ΒΟΗΘΗΣΤΕ ΜΑΣ
ΤΑ ΠΑΙΔΙΑ

Υ.Γ.: Μη μας ρίχνετε άλλα δακρυγόνα. ΕΜΕΙΣ κλαίμε κι από μόνοι μας.

Svenska medier: DN, DN2, SVD, AB

Läs även andra bloggares åsikter om grekland, aten, kravaller, medier

Kravaller

Jag är otroligt upprörd, arg och ledsen.

I lördags mördades en 16-årig pojke, Alexis Grigoropoulos, av en polis i Aten. Folket har reagerat och det har resulterat i omfattande kravaller i Aten och i ett tiotal andra städer runtom i landet. Medierna rapporterar för fullt, men jag blir ännu mer upprörd när jag läser hur DN återger den officiella, vinklade bilden. För någon som inte förstår grekiska är det lätt att tro på den versionen, men har man följt grekisk media så inser man att sanningen är en annan.

Ελάτε τσογλάνια να εξηγηθούμε! Kom hit era skitungar så ska vi göra upp!
– Polisens ord innan dödskjutningen

På Youtube finns en video som togs under skottögonblicket, man ser inte vad som händer, men man kan höra skotten. Det finns också ett antal vittnesmål från människor som gick förbi just när skotten avlossades, och alla berättar en helt annan historia än den som officiellt presenteras av DN, Aftonbladet. SVD är mer objektiv i sin rapportering men nämner inte alls orsaken till dödskjutningen.

Polisens officiella uttalande är att en polisbil attackerades av ett 30-tal demonstranter, varvid en polis försökte försvara sig genom att skjuta tre skott. För er som inte förstår grekiska sammanfattar jag ögonvittnenas uttalanden på svenska.

Ögonvittnen säger att de såg två poliser gå ut ur patrullbilen och att de växlade hårda ord och svordomar med några ungdomar. ”Kom hit era skitungar så ska vi göra upp” sägs en av poliserna ha skrikit. Då kom några från klungan närmare och svor och skrek åt poliserna, som efter några muntliga turer svarade med att skjuta tre skott mot ungdomarna. Ögonvittnena är eniga om att polisen som sköt, siktade och hade för uppsåt att skjuta mot ungdomarna och inte bara för att varna. De talar om att han riktade pistolen och avlossade flera skott, eftersom det första inte träffade.

Jag vet att det ”bara” handlar om en person som dött, och att det händer mycket värre saker i världen. Men jag kan inte hjälpa att detta känns mycket närmare, mycket obehagligare. Jag älskar Aten, jag har tillbringat många somrar där, jag har gått på de gatorna som jag ser förstörda och i brand på bilderna i tidningarna. I somras fick jag dessutom uppleva denna konstiga känsla som uppstår när man är i centrala Aten, man hör helikoptrar i luften, man ser folk som flyr från centrum med svullna ögon, man känner hur tårgasen sticker starkt i ögonen, näsan och halsen, man ser små arméer av polisens specialstyrkor som väntar order eller jagar demonstranter. Det är inte så angenäma minnen. Särskilt inte när någon nu dött i onödan i samma sammanhang.

För att inte svälja mediernas ensidiga rapportering av detta finns ett antal alternativa källor. På Independent Media Center rapporterar vanligt folk som har sett och varit med i demonstrationerna och kravallerna. Det finns en del information på engelska och många kommentarer på grekiska. Det finns också mycket bilder från medverkande och förbipasserande, bilder som har en annan autenticitet än de bilder som publiceras av vanlig media.

Bilder från indymedia.org

Läs även andra bloggares åsikter om grekland, aten, kravaller, sociala medier

Släpp ifrån dig makten!

Det känns att detta ämne kommer genomsyra mycket av det som skrivs på denna blogg. Jag känner mig tjatig när jag gång på gång tar upp den eviga röda tråden i form av mantran som:

För att lyckas med en webbsatsning måste man släppa ifrån sig makten till sina målgrupper

Men i slutändan är det just den delikata frågan om makt som är skillnaden mellan en lyckad webbtjänst och en bra idé som av någon konstig orsak inte blev en succé. Internetworld konstaterar detsamma.

Hur stor succé skulle YouTube vara om alla klipp laddades upp av en redaktion? Hur många skulle använda Wikipedia om alla fakta levererades av en stängd grupp experter? Är det lönt att fråga sig varför sajter som Digg, Delicious, Flickr och Google Maps är så populära? Alla låter de sina användare skapa, ändra, kommentera, kombinera innehåll med stor frihet.

Jag skulle vilja gå så långt och säga att desto mer makt en sajt ger till sina användare, desto större är dess potential att slå igenom stort. En sådan korrelation går tydligt att observera, och det skulle säkert gå att skapa en mycket enkel formel för att illustrera detta. Kanske finns det redan en formel, kanske dedikerar jag ett framtida inlägg för att skapa en stabil definition.

På Same Same But Different läste jag att Sofia Mirjamsdotter och Niclas Strandh skrivit en debattartikel om hur medievärlden misslyckas med att anamma internet och nya affärsmodeller i allmänhet. Hur denna institution, som fram till för några år sedan kallades för ”den tredje stadsmakten”, tappat sin trovärdighet och sin auktoritet i publikens ögon.

Hur ska traditionella medier gå tillväga för att bota denna sjukdom? Läs debattartikeln på Newsmill eller i Medievärlden. Beta Alfa kommenterar också artikeln.