Asiatiska barn de stora förlorarna efter domen mot Pirate Bay

Idag kom domen i rättegången mot personerna bakom Pirate Bay. 1 års fängelse och 30 miljoner i skadestånd. Det är uppenbarligen många som väntade och hoppades på en annorlunda utgång, med tanke på att en dryg miljon människor i detta land för ett par veckor sedan plötsligt blev kriminella tack vare den nya lagen IPRED.

Det är intressant att domen handlar om medhjälp till brott, dessa skumma figurer som stått bakom världens största piratnätverk har gjort det lättare för alla sajtens besökare att begå brott – ganska grova brott om man ser till straffproportionerna för medhjälp till brott.

Men det är faktiskt inte bara dessa fyra personer som bidragit till dessa grova brott som en stor del av den svenska befolkningen dagligen utför. Det finns många fler synliga och osynliga medhjälpare i denna härva som skakat Sverige så hårt.

Tänk vilken skuld internetleverantörerna sitter med. De tillhandahåller kanalen genom vilken dessa brott genomförs. Dessutom är svenska internetleverantörers tjänster världsledande. Och dessa tjänster erbjuds en befolkning som uppenbarligen saknar all etik och moral och därmed använder dem för att stjäla. Varje dag.

Och tänk, kära bloggläsare, alla datortillverkare som säljer sina starka maskiner med stora hårddiskar. Stora hårddiskar som har plats för många stulna alster. Alster som artister med blod, svett och tårar producerat för att tjäna sitt levebröd. Ett levebröd som med nöd och näppe räcker för dagen. Dessa datortillverkare, och även alla försäljare som pumpar ut dessa brottsverktyg, har en stor skuld.

Mina tankar vandrar iväg lite, när jag plötsligt inser att datortillverkare faktiskt måste köpa in sina komponenter från olika leverantörer, varpå jag inser att dessa leverantörer inte befinner sig i Sverige. Klart de inte är här, de visste mycket väl att denna stund skulle komma, då omvärlden skulle förstå att de levererat sina produkter rakt i händerna på brottslingar. Nu är de på behörigt avstånd och betraktar. De tror att de kommer undan. Men jag kommer minsann avslöja hur de är djupt innästlade i detta brottsnätverk. De kommer ställas till svars för sina skumraskaffärer!

Men jag är inte klar än. Jag känner till att dessa komponenttillverkare har en stor skara hantlangare – så kallade ”fabriksarbetare” – under sig. De utför grovjobbet, skitgörat om man ska uttrycka sig lite folkligt. Dessa ”fabriksarbetare” är oftast kvinnor och de jobbar i ”fabriker” som är utspridda över hela Asien. Kvinnorna tvingas jobba under dåliga omständigheter och de kan inte komma ut ur den onda cirkeln för att de måste tjäna pengar för att kunna skaffa mat och kläder till sina små barn.

Stackars barn säger jag bara. Inte nog med att de knappt träffar sin mamma på grund av att hon jobbar nästan dygnet runt, men de får dessutom leva hela sitt liv med vetskapen att deras mamma är medhjälpare till – håll andan nu – grova brottslingar vars kriminella nätverk nu börjar nystas upp i ett avlägset land nära nordpolen.

Säg mig, kära medmänniskor, hur ska dessa barn växa upp när alla dessa fabriksmammor åkt i fängelse? Vilka principer kommer dessa barn ha med sig i livet? Vem ska ge dem mat, kläder och tak över huvudet? Och om vi ska vara ärliga, hur kommer dessa barns liv se ut när de växt upp med en mamma som hjälpt brottslingar att utföra sina brott?

Det kan inte vara lätt för dessa stackars barn i Asien. Mina tankar går till dem. Och samtidigt hoppas jag de lärt sig en läxa och inte väljer att leva ett liv som medhjälpare till brott.

Veckans sajttips – topsify.com

Spotify är en bra tjänst även för oss som inte lyssnar bara på de senaste hitsen som spelas sönder på radion. Det går att hitta ganska obskyr musik, särskilt om man har turen på sin sida och just det rätta skivbolaget finns bland Spotifys partners.

Men även såna musikfinsmakare känner ibland pressen att vara uppdaterade. Det är trots allt bra att kunna hänga med i diskussionerna på fikapausen när de handlar om ”den där låten som gick på radion när jag körde till jobbet i morse”.

Då kommer Topsify in i bilden. Det är ännu en sajt med spellistor till Spotify, men med en liten twist. Spellistorna är egentligen topplistor, som uppdateras kontinuerligt. För tillfället finns tre listor, och det enda du behöver göra är att lägga till dem i ditt Spotify så sköts uppdateringen automagiskt.

Själv lyssnar jag på de hetaste dance-hitsen i Sverige. Jag kan inte påstå att jag är jätteimponerad av låtarna, men det beror nog på att jag redan hört alla låtar som är värda att höra i den genren. Nästan.

Men jag tycker att det är egentligen större än så. Det är trevligt med denna företeelse som Spotify startat. Det byggs upp ett nätverk av kringtjänster till användarnas fördel.

Sen ska vi inte glömma; tack vare Spotify får alla skivbolag chansen att lära sig hur man kan skapa alternativa affärsmodeller, och tjäna pengar utan att förlora sina kunder. Det kanske vore något att lägga sin energi på, istället för IPRED-lagen. Just a thought…

Att köpa kontrollen över en generations nätvanor

Jag läste idag att debatten om den så kallade IPRED-lagen har blossat upp igen. Det handlar om lagen som ska tillåta intresseorganisationer att tvinga nätoperatörer att lämna ut sina kunders personuppgifter.

Utvecklingen som Sverige visar upp den senaste tiden är väldigt intressant. Jag har länge undrat hur länder, med värdigheten i behåll, kan kontrollera medborgarnas tillgång till information på nätet. Vilka sökord som ska vara okej att googla på. Vilka sajter som ska vara okej att besöka. Vilka åsikter som ska vara okej att uttrycka online.

Med FRA-lagen har Sverige, i min ögon, tagit ett bestämt kliv in i den kategorin av länder. Och nu kommer IPRED-lagen (ja, snart flyr vi så fort vi ser en ny, konstig förkortning) för att ta bort alla tvivel. När det gäller IPRED så handlar det dessutom om lagstiftning som gynnar vissa intresseorganisationers arbete.

Tänk vad bra det är att ha pengar. Då kan man till och med köpa sig lite lagar.